min finaste linus var min första kanin. när vi hadde köpt honom var han ganska blyg men när vi hade haft honam i några veckor var han så himla snäll. tills en räv kom och tog honom. jag var hos jullan så jag vet inte riktigt vad som hände. min mamma hadde jobbat natt och hedde ut honom så han fick hoppa lite. vi brukar ha kaninerna ute så här när det inte är så blåsigt  

ungefär vid tio-tiden kom kalle hem från skogen och frågade var linus var. mamma svarade  att han var ute och loppade me kalle sa att han inte var där .

sen när kalle hade hämtat mig och hade berätat att linus var borta sprang jag till kopplet och det ända jag såg var selen som linus brukar ha och en liten tuss av päls. jag grät och grät en hel dag . då sa mamma att så här kan vi inte ha det vår familjemedlem är borta. vi har letat överallt det är lika bra att vi köper en ny kanin, men den kaninen kommer alldrig att ta linus plats och det vet ni . dagen efter for vi till skellefteå och gick in på arken zoo och såg två burar med kaniner. bella delade bur med ett marsvin och under dom var det två vita urgulliga kaniner men mamma sa att om du ska ha en kanin så ska det vara den bruna annars blir det ingenting och jag ba " men jag vill ha dom vita kaninerna" men det blev ändå söta lilla bella  

   LINUS                                          älskar er komentera gärna

tyvärr kan jag inte lägga upp några bilder på min dator men jag ska försöka på mammas  godnatt sov så gott